svisch...

- undrar över att vara "ensam" i sällskap? då det sociala å kulturella skall få påfyllning att umgås på icke hemma mark,det kan för en iakttagare bli uppkomst till allehanda spekulationer, en del klamrar sig fast vid sitt sällskap, några distans så det ekar i mellan dom, de flesta på lagom avstånd för att på ett trivsamt sätt kunna besvara en fråga...men denna blick?? är det typiskt "storstadsåkomma" att se förbi...att stå med sällskap men kolla ut i tomma intet, på morgonen är det samma fenomen som visar sig i rusningstrafiken...för en (jag ) som kollar detta blir det ju funderingar...svepande blickar som dansar över folkhaven men aldrig riktigt ser direkt på något man (alla där) delar på en upplevelse tillsammans det kan vara va fan som helst, konsert,bio m.m. om det mot förmodan skulle börja tilltalas vid dessa tillfällen så skulle nog de flesta hålla med mig att det är på detta sätt att man står å köar...till toa, godis eller kaffe/baren för att sen få sitt lystmäte...sittandes under ett par timmar, då lyses ansikten upp gemensamma skratt salvor, applåder å tårar...ja det gott å få dela...sen poff...poff är allt borta! nästan, det har ju delats något...men det visar vi inte utan svisch med blick å lekamen så e allt historia...
//e