- förutsättningarna för att vara kvar e obefintliga. ändå e man det. klamrar sig, likt ett halmstrå på det som finns kvar. när e det över? är det då man inte fastnar? utan man drar vidare, mot nya närings ytor. nu sitter man där man sitter. gilla läget är väl det som gör det speciellt. att göra något själv utav detta. att upptäcka att du fast, även om du vet att det över, e ju kvar en liten evighet, så är det...
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar