- ark efter ark fylls med ord. dialogen, undrande, förhoppningsfull å förklarande. envägs kommunikationens dilemma uppenbarar sig. svar uteblir, förklaringar lyser med sin frånvaro. känslan av att ha blivit den som ej kommer få svar, e tydlig. att begripa inom sig själv, vad som skett e inte självklart. insikten om mottagaren ändras. viljan att föra en dialog grusas. det står klart att det händer saker som gör att situationer omvärderas. det ger en känsla av styrka att kunna formulera ett skede, den som blir utan är ju mottagaren å det e ett sorgligt kapitel, att inte se sin del eller ta ansvar för sitt handlande, det i min värld fegt...
//e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar