i dag det lördag...

- det planeras, de väntas. dagen infinner sig, å väntan kvarstår. fyller tid som uppstår med nyttiga ting, inköp som görs för att underlätta. att skjuta upp saker till en annan dag finns ej på kartan, i väntan fyller vi vår tid...
//e

grunden...

- stundtals infinner sig en känsla av att någon person gett en egenskaper som förvånar.vi har en grund, å ibland finns en önskan om gemenskap å grunden blir luddig. vi gör den motsatte personen till något som egentligen inte finns någon substans till, endast lösa fragment. ofta löses det på ett vuxet å ansvarsfullt sätt. problem tas itu med, ont gör det. sen har vi skaran som lever parallella liv, sandlådenivå e närvarande, spydiga kommentarer å slag under bältet. listan kan göras lång. valet e förstås ens eget, fast jävligt fundersam blir jag, varför görs inget åt alla dessa förhållanden som överlever på olika projekt å underkastelse...
//e

lekfullt...

- lekfullt gäckar skuggor, det knakar i backen. ser med tillförsikt vårens anstormning. njuter i kubik, å glädjes åt de i min närhet, det finns ett flöde. att orden inte e kamouflage, utan att det är det ömsesidiga flödet som råder denna vår...
//e

slentrian...

- de första vårtecknen blir i alla fall jag, snudd på euforisk utav. sen står det som spön i backen och tages för givet. ändå är det  ju lika underbart hela tiden. värnar vi inte om det, blir det slentrian å då e vi ute på hal is...
//e

svischa förbi...

- svisch,det dundrar förbi. livet e under några sekunder skört. i min egen värld blir jag varse om  litenheten.att göra det som går att påverka, känns viktigt. inte vara värddjur åt dem som bara svischar förbi...

möten...

- en dag som bäddar för trivsamma möten! bestämmer mig, i dag en sådan dag.en del av dem planerade, en del av dem spontana. det enda jag kan ta på eller välja, är att vara öppen å lyssnande. svar, beslut, ja allt kan vänta. i dag, denna härliga måndag blir en dag för möten...
//e

ens styrka...

- skyller vi på problem för att rättfärdiga en last? i mycket är det så, personen befinner sig i underläge. vill ha mer, ser inte sig själv som delaktig utan som ett offer. å på så sätt gör personen om det hela, rättfärdigar ett taskit beteende. de e sorg i det. ens eget tillkortakommanden läggs på någon annan.hur kul e sånt, att leva i en lögn. när lusten skall vara ens styrka fast den görs om till en last...
//e